Kina och Mao Zedong

Kina har världens största befolkning på 1,3 miljarder människor. Det är också detta land som under föregående sommar hamnade i rampljuset, då de arrangerade sommar-OS i Peking. Det har också riktats mycket kritik mot Kina, under de månader innan spelen arrangerades. Men vad var det vi inte var nöjda med, vad var det för fel med att Kina skulle få arrangera olympiska spelen? Är det rätt att klandra ett land som fortfarande är i utvecklingsstadiet för att de har ett fruktansvärt förflutet och en diktatur?

Egentligen skulle man kunna säga att alla länder har haft en svår och tuff utveckling, för att nå det som finns idag. Några kända exempel är Frankrike, där det krävdes en revolution och en envåldshärskare vid namn Napoleon innan landet utvecklades till en ”riktig” demokrati. Tyskland är ett ännu mera typiskt exempel. Ett världskrig följt av en dåligt fungerande demokrati, en kollapsad ekonomi, en diktatur och ytterligare ett världskrig. Sedan var Tyskland ”redo” för bli en riktig demokrati, eller i alla fall Västtyskland. Det dröjde ännu längre innan Östtyskland lyckades helt.

Hur som helst är min poäng att alla demokratier idag har haft en svår historia bakom sig, innan landet fullständigt lyckats utveckla en fungerande demokrati. Detta gäller även länder i Sydostasien, som Thailand, som jag beskrivit i mitt tidigare inlägg. Kina är inget undantag. Landet må fortfarande vara en starkt styrd kommunistisk diktatur, men det ser ljusare ut idag än vad det gjorde för 50 år sedan.

År 1949, efter fyra år av inbördeskrig lyckades ledaren för det kommunistiska partiet i Kina, Mao Zedong, ta över makten i landet. Viktigt att veta är att Kina var till 100 % var jordbruksförsörjande vid 50-talets början. Det förekom inga som helst industrier vid den tiden. Mao var också mycket inspirerat av dåtida Sovjetunionen och ledarna i Kina försökte härma deras styrelsesätt så mycket som möjligt. Kina lade fram den såkallade femårsplanen, där man sakta försökte industrialisera och försöka hinna ikapp andra länder som låg före. De fem åren var 1953-57. Mao var inte nöjd med resultatet av denna plan så istället lanserade han ”Det stora språnget” som skulle ta Kina närmre en riktig industristat. Enligt metoden skulle Kina mångdubbla sin jordbruksproduktion och industrin skulle snabbt få stor roll i samhället. Enligt kommunistisk tradition skulle skillnaden mellan jordbrukare och industriarbetare försvinna helt. År 1958 slog böndernas skördar bra och mängder av människor förflyttades istället till industrierna för att arbeta. Sedan gick plötsligt allt fel. Stora mängder pengar som borde använts till jordbruket satsades istället i industrin. Följande år blev missväxt, detta blandat med att allt färre bönder fick lov att arbeta på sina odlingar och att jordbruksekonomin var mycket dålig. Resultatet blev ödesdigert. Många miljoner kinesiska arbetare och bönder svalt ihjäl på grund av matbristen. Under de kommande tre åren, fram till 1962, dog ett okänt antal människor på grund av svält i Kina. Vissa siffror pekar på mellan 15-20 miljoner, medan andra säger att upp mot 40 miljoner människor dog under krisen i Kina mellan 1958 och 1962.

Maos idé var att på samma sätt som Sovjet, lyckas industrialisera hela landet inom loppet av några år. Josef Stalin lyckades under 1930-talet att utveckla hela Sovjetunionen till en industristat. Detta medförde självklart massiva katastrofer för Sovjets befolkning där tiotal miljoner människor fick sätta livet till. Men han lyckades. Mao använde en metod som skiljde sig från Stalins idé. I Kina valde man att bilda många små så kallade folkkommuner. I varje kommun skulle befolkningen själv kunna försörja sig genom att folket både var jordbrukare och industriarbetare. Det visade sig efter några år som experimentet hållit på att det var ett felaktigt sätt. Industrialisering sker inte via att alla gör olika saker, utan genom specialisering. Det vill säga att en person måste göra sin del i produktionen för att öka effektiviteten.

Rent siffermässigt sett, så är Mao Zedong en av världens största massmördare genom historien. Detta tillsammans med Hitler, Stalin och Mussolini. Att räkna dessa människor som mördare är en angelägenhet om definition. Men detta är en blogg, och fria tankar och åsikter är vardagsmat. Då är det såklart väldigt svårt att komma till insikt om varför Mao hyllades som en hjälte efter sin död och varför han än idag är en Kinas största förebilder. Ett exempel är att de på det största torget i hela Kina, Himmelska Fridens Torg i Peking, där finns ett stort påträtt på Mao. Varför?

Kina är en diktatur, och det är antagligen i stora drag därför man idag fortfarande hyllar Mao Zedong som en nationshjälte. För att gå lite djupare in på vad orsakerna är så kan vi börja i utbildningen, igen. För det är trots allt där en hel nations kunskap grundas. Min tes är att man i Kina har begränsat historiautbildningen för barn och elever, till den grad att man inte läser om de negativa gärningar som tidigare regenter har åstadkommit. Antagligen har man valt att skylla den massvält som härjade landet under slutet på 50-talet och början på 60-talet på dåliga tider och felslagna skördar.

Av: Ludvig Cronqvist
Källor: http://www.levandehistoria.se/node/1773
http://www.levandehistoria.se/node/1758
http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=54&vid=187