Demonstrationerna i Burma september 2007

Den 5 september 2007 började händelseförloppet som kom att skrivas om av världsmedierna de kommande veckorna. Det började med att den burmesiska militären avbröt en fredlig demonstration i staden Pakokku. Där tog några buddistiska munkar regeringsrepresentanter som gisslan, och de krävde en ursäkt från militären innan den 17 september, men militären vägrade.

Demonstrationerna trappades upp de kommande veckorna. Den 22 september protesterade tiotusentals munkar runt om i Burma, bland annat i huvudstaden Yangon och den centrala staden Mandalay. Två dagar senare, den 24 september, rapporterades det att 130 000 människor demonstrerade i Yangon mot militärjuntan. Det gör det till den största demonstrationen på 20 år i Burma. Den 25 september utlyste militärjuntan utegångsförbud i de två städerna Mandalay och Yangon nattetid.

De följande dagarna började militären i landet använda våld mot munkarnas demonstrationer. Det finns långt ifrån några säkra siffror, men under bara de kommande dagarna tror man att flera hundra personer kan ha blivit dödade.

Detta var en kris i Burma, som rapporterades på nyheterna varje dag i flera veckor. Många människor fick sätta livet till, i ett försök att bli av med den styrande militärjunta som har lett landet i över 40 år. Militärjuntan fungerar som ett diktatorstyre, med ett enpartisystem, det vill säga att inga andra partier får lov att bildas.

Bakgrund:
Burma, med en befolkning på 51 miljoner människor, är ett av Asiens fattigaste länder. Deras bruttonationalprodukt per capita uppgår endast till 1 500 amerikanska dollar. Läs och skrivkunnigheten är 83 %, och en stor majoritet av befolkningen försörjer sig med jordbruk. Landet har ett utvecklat monsunklimat, så jordbruk lämpar sig mycket bra i dessa trakter. Burmas moderna historia började år 1885 då landet koloniserades av britterna under det Brittiska Indien. Landet förblev en brittisk koloni fram till andra världskriget. Under 30-talet började det burmesiska folket göra uppror mot britterna, vilket ledde till att de fick ett mer självständigt styrelseskick. 1942 invaderades Burma av Japan, och under de kommande tre åren var Burma en stat under japansk styre. Några år efter krigets slut, 1948, utropade den konservative politikern U Saw ett självständigt Burma. De kommande åren var oroliga, med gerillakrig och grupper från olika delar av Burma som tampades om makten. Regeringens trupper lyckades tillslut dämpa de rebelliska upproren och de kunde istället ta itu med andra frågor, så som en ny jordreform och landet ”socialiserades”. Det vill säga att regeringen införde en planekonomi, inkomster utjämnades med mera. Med eftersom deras taktik inte fungerade som tänkt hamnade Burmas ekonomi i botten under 50-talet. Istället togs regeringsposten över via en militärkupp år 1962. I Burma infördes det vi kallar diktatur och en militärjunta började styra landet. Under de kommande årtiondena var det mycket dåliga tider för Burma. Det var långa perioder med matbrist, och till följd av detta uppkom också stora oroligheter.

Egna teorier/slutsats:
Burma har en liknande kolonial historia som många andra diktaturer eller före detta diktaturer. En lång besittning av ett värdland, i detta fall Storbritannien, och en eller flera små politiska revolutioner. Eftersom en konservativ kommunistregering har haft landet i sitt våld under största delen av 1900-talets andra hälft, har inte någon industrialisering kunnat äga rum, som den gjorde i till exempel Japan och Brasilien. Landet har viss tid också varit helt isolerat från omvärlden. Detta är anledningar till varför Burma idag fortfarande är ett av världens fattigaste länder. Man kan jämföra Burma med det liknande landet Thailand, som också haft en orolig historia med många militärkupper och maktombyten. Thailand har haft en öppnare relation till i-länderna under 60–90-talet och har därför kunnat genomföra en mycket större modernisering än var Burma kunnat göra. De hade också relationer med USA, som hjälpte landet att industrialiseras. Thailand är idag också en halvbra fungerande demokrati, men deras BNP per capita är mer än fyra gånger så hög som Burmas. Idag är turismen en mycket viktig inkomstkälla för Thailand. Det är ett populärt resemål för européer, amerikaner och australiensare. Burma har också gjort försök under 90-talet att öka turismen i landet, men det har istället lett till motgångar och bojkotter från flera länder på grund av deras militärregim.

Sammanfattningsvis så tror jag att Burma måste förändra sitt styrelseskick, för en förbättring av befolkningens välfärd. Landet står nästan stilla, jämfört med länder som Japan, Kina och Thailand som rusar fram i utvecklingen. Det är protester som de i september 2007 som kan göra denna förändring möjlig. Men framför allt tror jag för att hindra maktskiftningar, som präglat landet de senaste 50 åren, ska sluta, är det utbildning av folket som är det allra viktigaste. Utbildning leder till kunskap, och kunskap till mindre våld, säkrare samhälle och ekonomisk tillväxt.

Av: Ludvig Cronqvist
Källor: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=696312
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=921331
Geographica, utgåva från 2003
Landguiden.se / Burma / Äldre(Modern) Historia
Landguiden.se / Thailand / Äldre(Modern) Historia